Personligt brev från Klen Tröst

KRAFTLÖS & RÄDD, Klen Tröst, 2026, Oljekrita på färgat papper, 21 x 29,7 cm

Hej,

Jag började studera på konstskola 2008 och sedan dess har mitt liv handlat om konst. Jag skapade konst varje dag, allt omkring mig blev mitt material. Det blev en metod att vara i ett ständigt flöde och att låta konsten bre ut sig i mitt liv. Jag tecknade på insidan av gamla mjölkkartonger, på plankor och varje ledig yta jag kunde få tag på. Varje gång jag blundade såg jag bilder. Bilderna var ett sätt att ordna och förstå livet. Jag arbetade som guide, skrev texter, undervisade i konst. När jag reste var det för att se en utställningar. Allt i mitt liv ordnades efter konsten.

I november 2023 fick jag Covid som sedan övergick i postcovid. Om två månader firar jag fyra år som kroniskt sjuk. Sjukdomen har tagit mycket från mig. Men det jag sörjer mest är inte hur min vardag begränsats, hur min tid fylls av läkarbesök och behandlingar, kroppen som orkade så mycket och nu inte orkar lämna sängen.

Det jag sörjer mest är mitt seende och mina bilder. Jag orkar inte se på bilder, att ta in färger och former gör mig illamående och jag blir yr. Mitt inre som tidigare bestått av bilder är nu helt tomt. Det är bara svart när jag blundar och försöker frammana något. Är det alla månaderna med den höga feber som nu eldat upp mina inre bilder. För att vara tydlig, att inte kunna skapa visuella bilder i mitt inre har neurologiska orsaker inte psykologiska, forskningen visar att covid kan orsaka långvariga eller bestående förändringar i hjärnans struktur och funktion, kopplat till bland annat bilder. Vad ska jag som bildkonstnär göra när navet i mitt skapande är borta? Det är som om min inre gravitation plötsligt är sne. Inget stämmer. Jag känner inte igen mig själv. Den här livsformen som kropp i soffan, sängen i ett mörklagt rum. Mitt inre liv som nu blivit tomt. I perioder är jag hoppfull och tänker att allt kanske kommer tillbaka. Men just nu är jag mer uppgiven, och då brukar jag be en vän hoppas åt mig, för ibland är hoppet för tungt att bära på.

– Klen Tröst, 19 september 2026, Malmö

Texten har skrivits med hjälp av Sannah Salameh.

Visa alla