Hej,
För 8 år sedan blev jag allvarligt sjuk i M.E. (Myalgisk Encefalomyelit) som utlöstes av en virusinfektion, en kronisk sjukdom som förändrade allt. Som verksam konstnär arbetade jag tidigare aktivt och ofta i flera parallella projekt samtidigt. Mitt arbete som var måleriskt, rumsligt, poetiskt, skrivande och performativt är idag tvångsmässigt omformulerat av mina nya förutsättningar. Jag ställer fortfarande ut, på ett vis mycket, med idag i ett lågaffektivt tempo, men jag kan exempelvis inte längre delta fysiskt eller arbeta mot korta deadlines. Via ombud, kurirer och hjälpande kollegor. Ibland under pseudonym. Att få en utställningsmöjlighet var tidigare för mig en förutsättning för min verksamhet, en merit att brodera in i nya ansökningar och använda för att få fler utställningsmöjligheter. Idag är en utställning ett oöverstigligt berg där jag sakta behöver dekonstruera dess delar och föra dem samman i ny form, anpassad för mina nya förutsättningar. Mitt konstnärskap innebär ett arbete som oundvikligt tar upp konstnärernas arbetsvillkor via mitt eget kroniska sjukdomstillstånd, ett tillstånd som styrt allt i skapandeprocessen av den duoutställning som ni senare idag ska besöka. Oundvikligt har mitt hälsotillstånd blivit ett narrativ i utställningsprojektet och spänningen mellan rätten att få bli betraktad som en konstnär och inte som sjuk är en del av arbetet. Jag kan inte prestera ensam, tvärtom är min arbetskraft reducerad till långsamt takt. Jag har en fysiskt praktik i det mindre formatet numera, men min konst är framförallt mitt tänkande, läsande och väljande, och ibland ett långsamt tecknande och observerande av tid och rum.
– Diktgymnasiet, 2 september 2026, Stockholm
CCQPP!O, Diktgymnasiet, 2024, Letraset på duk