Min resa till Paris, 28-30 oktober 2024
I somras utforskade jag tillsammans med två feriejobbare frågan "Vad är konst?" Vi jobbade med det under en månad och redovisade vårt arbete i ett fanzine, ett papper vikt till ett litet magasin på sex sidor.
Under arbetsperioden jobbade vi mycket med nyfikenhet och ett undersökande av människans olika sätt att titta på vad konst är och vad som behövs för att en person ska kunna kalla sig för konstnär. Utöver intervjuer och frågor till folk runt omkring oss behövde vi fokusera på våra egna relationer och bilder av vad konst skulle kunna innebära och vara och började själva testa att skapa.
Konferensaffisch för Connect2create vid Université Paris Cité. Fotograf Tova Anderberg Wallin.
Tack vare det arbetet har jag fått möjlighet att åka till Paris för att tillsammans med Simon Lindblom medverka i en workshop, på konferensen Connect2create vid Université Paris Cité. Där vi tillsammans med workshopens andra deltagare ska skapa fanzine.
Full program. Tova och Simon syns högst uppe i högra hörnet. Fotograf Connect2create.
I rummet sitter konstforskare som tittar med stora ögon på oss när vi pratar. Simon berättar att det enda som ska göras nu är att skapa på papperna som ligger framför oss, temat är gul, ni har 3 minuter på er. KÖR.
I slutet av workshopen ligger det så otroligt många fina små verk med olika motiv och känslor, en del med glitter och andra med ord.
Klockan är 22:34 när jag sätter mig för att skriva detta inlägg.
Jag har fått åka till Paris för en jobbresa, helt fantastiskt att få betalt för att gå på en konferens om kreativitet och skapande! Så lyxigt att få vara med och hålla en workshop inom just detta som är så viktigt för mig.
Le métro
Jag har fått flygbiljetter betalda, hotellet jag bor på är också betalt. Gratis frukost ingår.
Jag får ta hur mycket kaffe jag vill, apelsinjuice och te. På kvällen får jag gå på restaurang, där efterrätten kommer in i lågor av eld. Framför mig ligger bestick, kanske fem mer än vad jag är van vid. Restaurangen vi äter på heter Mollard och har akvarium framför ytterdörrarna där humrar kryper över och under varandra.
Vid mitt bord sitter en kvinna från konferensen med de sötaste kinderna, håret klippt i page och kläder som går i den otroligt mogna färgen vi kallar plommonlila. Hon är från USA, säger hon. Och hon förklarar för mig att i Paris så säger man “Bonjour” på morgonen och “Merci!” när man tackar för någonting.
Taket i restaurangen är helt magiskt. Det är så otroligt vackert här inne och plötsligt börjar jag tänka på hur lång dagen varit. Hur mycket engelska jag talat. Hur mycket folk jag skakat hand med och hur många jag tittat på och gett ett leende till under de senaste åtta timmarna.
På hur tråkig konferensen var, på hur jag inte förstod ett ord av vad kreativitetsforskaren pratade om. På hur…
Plommontanten. Merci!
På hur jag inte sa Merci! efter att jag fått min tallrik …
Jag tänker på att säga Merci! Nästa gång dom kommer, eftersom att Thank you! inte funkar här..
- Merci …
säger jag.
De som jobbar på restaurangen ler åt oss fyra som sitter tillsammans vid bordet men säger enbart till tanten - Merci Madame
Och hon tittar på mig och säger - You see, what a difference it makes if you say merci. Did you hear that he called me madame?
Jag tänker att jag visst sa merci men att han inte hörde.
Jag tänker att jag inte gillar färgen plommonlila.. Eller jag tänker att jag ALDRIG gillat färgen plommonlila.
Jag tänker på humrarna utanför dörren. Jag tänker på forskaren som pratade om kreativitet
Jag tänker på de personer som kom på vår workshop tidigare idag.
Jag tänker på alla de tanter som var där, som tackade så mycket för workshopen och sa att det var spännande och jag tänker att jag inte vill ha deras Merci!
Plommonprettot frågar vad jag jobbar med och jag svarar
– I work in a board game store
Jag tänker: Men det skiter väl du fullständigt i eftersom det inte är en så sexig titel.
Jag tänker på att jag är här för mitt arbete i somras där jag sammanställde ett fanzine tillsammans med två sommarjobbare där vi utforskade vad konst är och sätt att skapa på.
Jag tänker på hur det här sällskapet betraktar vårt arbete som någonting spännande och coolt.
Samtidigt som jag vet att dom själva aldrig skapar.
På hur dom efter vår workshop berättar hur fascinerande det är att man kan skapa så mycket med bara ett papper och lite pennor! “it´s so fascinating!”
Jag sitter på en restaurang där maten är så dyr att den brinner och plommonfärgen på min bordsgrannes kläder får mig att tänka på mina år i skolan. Inte bara hur många F jag fått i engelska av tanter som sett ut exakt som henne utan också att mitt sätt att funka är vad som gett mig alla mina F. Och sen sitter hon och säger “It´s so fascinating!”
Jag sitter bland forskare.
Inte skapare.
Jag tänker på den stora summan pengar som betalats för att vi ska få sitta på denna restaurang. Tänk vad mycket vi hade kunna göra för det pengarna på Råby. När jag jobbade i ett område där man vill fokusera på att ge kultur och glädje till barn och unga som inte har råd med det.
Jag tänker på hur otroligt mycket godare det hade varit med en klick majonnäs på min tallrik i stället för en brinnande tårtbit.
Jag sitter här och vill lägga mig i min säng och spela mobilspel och skriva ihop en sketch med min bästa vän. Jag vill vara på en liten teater och skratta tillsammans med en publik som vill samma sak. Jag vill inte ha brinnande tårta och jag vill inte vara ett forskningsprojekt.
Jag vill inte få en komplimang för hur enkelt det kan vara att skapa enbart med ett papper.
Jag vill låsa in mig i mitt rum och SKAPA med enbart ett papper och inte visa någon!
Jag vill inte ge dem ett tack när jag vet att de förkastar mitt skapande och mitt sätt att vara på, på alla andra platser än på en konferens i Paris.
En servitör kommer igen för att hämta min tallrik´
Och jag säger tydligt
- Merci!
Och får tillbaka ett
- Merci Madame!
Plommontanten tittar på mig och ger mig ett A.
Tova Andersberg Wallins resa genomfördes med hjälpa av Regions Västmanlands mobilitets stöd.