Konstnär lyfter upp Fagerstas gruvor ur underjorden — Olle Hiort visar konst om Långgruvan 2 på Köpings museum

‼️ Vad finns kvar när en gruva stängs och arbetslivet under jorden försvinner?

Fagersta är fortfarande en aktiv plats för stålindustri i Sverige, med en lång historia av industriell stålförädling. Det är svårt att föreställa sig ett yrkesliv under jorden och i norra Västmanland finns inte längre en aktiv malmbrytning. Minnena av ett arbetsliv i gruvan försvinner med de generationer som en gång jobbade i den.

I utställningen Ett förslag till en offentlig gestaltning i galleriet på Köpings museum lyfter konstnären Olle Hiort upp en bit av underjorden till dagens ljus, ett dolt hålrum som en gång var en arbetsplats. Med så kallad LiDAR-skanning har han gjort en digital formtagning av delar av gruvhålets gångar, 20 meter under jorden. På så vis har han digitalt läst av gruvans insida och överfört den till en CNC-fräs. Utställningen består av flera stora ultramarinblå block. De utgör gruvgångens insida och fyller ut den plats där gruvarbetarna stod och arbetade.

I utställningen synliggör konstnären en osynlighet varje före detta gruvort bär på, med sina bortglömda, numera vattenfyllda hålrum i berggrunden under sig. Konstnären lyfter fram dessa platser i ljuset av kulturarv och konst i offentligheten. Verket kan därför ses som ett obeställt skissuppdrag till en offentlig skulptur för Fagersta kommun, där gruvgångarna omvandlats till klätterställningar för barn, unga och vuxna någonstans i Fagersta, kanske som en del av en lekpark i framtiden.

Olle Hiort – Ett förslag till en offentlig gestaltning

16 september–17 oktober 2026

‼️ Vernissage: Onsdag 16 september, kl. 17.30–20.30

Galleriet på Köpings museum, Östra Långgatan 37 i Köping

Fri entré

Ordinarie öppettider: Onsdagar 17.30–20.30 samt torsdagar–lördagar 13.00–16.00

Kontakt: Celly Paillet, 0221-256 52, celly.paillet@koping.se

Patrick Kretschek, patrick.kretschek@konstframjandet.se

Dokument:

Pressmeddelande Olle Hiort på Köpings museum

Olle Hiorts examensuppsats Långgruvan 2, Konstfack, 2023

Presskit med bilder

Fördjupningstext

+*◆*・。+．*.◇+*・。+．.◆+・。*◇・．

Olle Hiort

Ett förslag till en offentlig gestaltning

Långgruvan 2 är en av Fagerstas mest välbevarade gruvor och har inte varit i drift sedan mitten av 1800-talet. Konstnären Olle Hiort hörde först talas om gruvan under sin arbetspraktik på SECO Tools i Fagersta, en av ortens stora arbetsgivare, ett företag som tillverkar stålverktyg för bearbetning av järn. Som industridesignstudent på Konstfack, med tillgång till de tekniska verktyg en industridesigner har, började han att intressera sig för något vid sidan av det rent industriella.

Mellanrumsformen är det utrymme mellan pinnarna i en stol, eller den trekant som armen bildar mot kroppen när någon sätter sina händer på höften. Inom teckning är det en övning i att lära sig se på ett nytt vis, genom att avbilda den tomma luften som ramar in ett objekt. I utställningen ”Ett förslag till en offentlig gestaltning” i galleriet på Köpings museum lyfter konstnären upp en bit av underjorden till dagens ljus, ett dolt hålrum som en gång var en arbetsplats.

I utställningen använder Olle 3D-verktyg på ett konstnärligt vis. Med så kallad LiDAR-skanning har han gjort en digital formtagning av delar av gruvhålets gångar, 20 meter under jorden. På så vis har han digitalt läst av gruvans insida och överfört den till en CNC-fräs, en datorstyrd maskin som fräst fram formen av väggarna i frigolit. Utställningen består av flera stora ultramarinblå block, vars skrovliga form för första gången visas upp ovan jord i Västmanland. De utgör gruvgångens insida och fyller ut den plats där gruvarbetarna stod och arbetade.

Ur industriell synvinkel är Hiorts arbete onödigt och oanvändbart som resultat, men hans insamling har istället synliggjort en bit industrihistoria genom sina brutalistiska och poetiska skulpturer. Ett konstverk som bevarar en lokalhistorisk arbetsplats, som eldats och sprängts fram för över hundrafemtio år sedan av idag bortglömda arbetare. Det blir en lågmäld hyllning till dem, som på ett vis påminner om de formtagningar i gips som arkeologer gjorde av platserna där människokroppar hade legat begravda i askan efter Vesuvius utbrott i Pompeji.

Fagersta är fortfarande en aktiv plats för stålindustri i Sverige, med en lång historia av industriell stålförädling. Fagersta bruk har aktivt format orten och än idag syns spår av det i stadsplanen, som hur järnvägen löper som en ryggrad genom samhället och gjort det utdraget, och hur Strömsholms kanal löper parallellt och fogar samman Kolbäcksån med småsjöarna på väg mot Mälaren. Via dem transporterades bland annat timmer, malm och stålprodukter i olika stadier vidare. På den ena sidan heter än idag stadsdelen där arbetarna levde Kolarbyn, ett namn som kommer från de kolare som framställde träkol till järnbruken, och disponentvillorna på andra sidan järnvägen heter just Andra sidan. Därför passar skulpturen logistiskt bra på det historiska museet i Köping, som med sina egna tydliga industrihistoriska kopplingar är en ort med en hamn dit järn från norra Bergslagen anlände med båt, för att sedan skeppas vidare ut i landet och världen.

Det är svårt att föreställa sig ett yrkesliv under jorden och i norra Västmanland finns inte längre en aktiv malmbrytning. Minnena av ett arbetsliv i gruvan försvinner med de generationer som en gång jobbade i den. I utställningen synliggör konstnären en osynlighet varje före detta gruvort bär på, med sina bortglömda, numera vattenfyllda hålrum i berggrunden under sig. Konstnären lyfter fram dessa platser i ljuset av kulturarv och konst i offentligheten. Verket kan därför ses som ett obeställt skissuppdrag till en offentlig skulptur för Fagersta kommun, där gruvgångarna omvandlats till klätterställningar för barn, unga och vuxna någonstans i Fagersta, kanske som en del av en lekpark i Kolarbyn i framtiden.

Text: Patrick Kretschek, verksamhetsledare och konstnärlig ledare Konstfrämjandet Västmanland

+*◆*・。+．*.◇+*・。+．.◆+・。*◇・