Träd blir böcker som gallras ut och blir massa, som formas till grenar. I Nina Svenssons förvandlingsprocess tvinnas historien om den svenska skogen och bildningsrörelsen samman i en viskande berättelse om offentlighet, ägande och omsorg.
De spröda kvistarna är gjorda av en deg baserad på en massa av krita och nermalda biblioteksböcker, vars sidor en gång har producerats av träspill i en pappersfabrik. Ytan är sträv som bark men har fått vit färg av skolkritan. En gång i tiden har träden stått i skogen för att i en utdragen process av växande, en cirkelrörelse av sol, vatten, fotosyntes, växtceller och DNA sågas ner och bearbetas.
Att låna en bok på ett bibliotek gratis, är en företeelse som utvecklades utifrån sockenbiblioteksrörelsen och kopplat till folkbildningens framväxt. Präster uppmanade sina församlingsmedlemmar att läsa moraliska berättelser och senare under 1900-talet betraktades biblioteken som grundbulten för ett jämlikt och modernt samhälle. Kunskap gav självförtroende, ett språk, hade en klassutjämnande effekt. Ur mörkret stiga vi mot ljuset. Böcker brukar ibland benämnas som volymer, och det är det de utgör genom att ta plats och kräva rum.
Idag för många bibliotek en tynande tillvaro i en utveckling där digitala medier och det snäva utrymmet mellan våra medvetanden och skärmen tagit över boksidornas fysiska beröring och väggar av betong och armeringsjärn. Behovet av mötesplatser tycks inte lika självklart att ringa in i trycket som uppstått mellan det binära komprimerandet av information och kvadratmeterhyra i en kommun med årliga sparbeting. Varje bok är en utgift och utlånen bildar en egen statistikstapel av värde. Värdet av en bok som inte lånas ut blir till slut så lågt att dess existens utgör en belastning. Den gallras ut. Ibland kan det vara tvärtom – att de älskats så mycket att de börjat falla sönder.
På Nida Art Colony i Litauen under karantän materialiserade konstnären Nina Svensson frågor kring vem som äger (biblioteksbyggnaden, skogen) och vem som producerar (bibliotekarien, skogsarbetaren, massafabriksarbetaren). I Surahammar kombinerar hon båda dessa erfarenheter genom att närma sig litteratur/språk och biblioteket som rum. Biblioteken är en av få fortfarande öppna rum som finns kvar i både små orter på landsbygden och i större städer runt om i landet.
Inspiration till sitt arbete fick Nina Svensson av författaren Molly Johnsons debutroman Pansarkryssaren, ansedd som en av den svenska arbetarlitteraturens mest intressanta romaner för att den spräcker hål på de hinnor som skiljer människor och språk och sammanhang från varandra. Hon skrev boken efter att ha sett Sergei Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin och förflyttar sin handling till Grusvikens järnverk, en ort i Mellansverige. Ett tungt stridsfartyg pressar sig uppför ån i dimman mellan fabrikslängorna och ankrar vid betongbron. Historien växer fram som en expressionistisk legend om den orättvisa fördelningen mellan de som äger och de som producerar, en språkligt explosiv skildring av hur globaliseringen påverkar det begynnande svenska välfärdssamhället.
Nina Svensson om Bildninsgrum
”Böcker märkta med en klisterlapp Gallrat har jag bett att få ta hand om. Jag fick en hög med böcker från skönlitteratur, jag rev ut boksidorna och kokade ner dem till massa, blandade i krita, filtrerade bort vatten och blandade i lim för att få en plastisk lera att arbeta med. Jag har använt trädarten klipp-al som modell att applicera massan på, låtit massan torka för att sedan kunna skära upp och ta ut originalet/trädet. Bunten, högen med sly, eller högen med värdefullt träslag kan vara en restprodukt eller lagt på hög för att torka och sedan förädlas.
Jag tolkar Molly Johnsons skildringar in i mitt arbete där jag mötte dem som äger skogen, hört mig för om koncernerna som äger produktionen och jag har mött dem som producerar, de som arbetar i produktion. …men i biblioteken försöker jag ställa frågor om Vem som äger rätten till en plats eller äger rätten till ett språk/ordet.”
Vad betyder transformationen från utgallrad bok till återgången av form till träd?
”…att själv producera och att materialisera frågeställningen. …också att förädla ett material. En bok gallras ut för att den inte har något värde eftersom ingen lånar den längre. Jag ger dem min tid (det tar tid) och ger ett nytt värde genom tid, men omformar det också till ett objekt som går att läsa igen.”
Verket går att se till och med januari 2022 på Surahammars Folkets hus och bibliotek.
Nina Svenssons verk är ett av flera i projektet Arbetsfält för samtida konst (ASK), ett samarbete mellan Konstfrämjandet Västmanlands alla kommuner och Region Västmanland. Konstfrämjandet står för konstnärlig ledning och produktion i samarbete med kommunerna. Den gemensamma tematiken för det första året är Oväntade platser/outtalade berättelser.