Konstfrämjandet Västmanland

2

Konstfrämjandet Västmanland

Dåtid

Här visar vi alla poster som handlar om lekplatser och lekvärldar från förr.

Vad är en bygglek?

Under 70-talet fanns det flera bygglekar runt om i Västerås. Med ett gratis medlemskap fick man vara där för att under uppsikt av personalen bygga och leka, men andra aktiviteter fanns också på schemat, som korvgrillning, fester, tygfärgning och mycket mer. Vissa bygglekar hade till och med bondgårdsdjur. Den mesta verksamheten skedde utomhus men det fanns också tillgång till lokaler. Kvartersgårdarna var öppna för ”fjortisar” och något yngre barn som inte fick vara på fritidsgården. Det var där vi bakade, färgade tyg och hade disco. Det fanns inte kvartersgård vid alla bygglekplatser, berättar Lotta Hallberg som jobbade som föreståndare på en bygglek på Råby ett par år efter Ballongen. Jag ringde upp henne för att höra hur det var.

 

– Vad var din roll på byggleken?

 

Vi i personalen fanns där för barnen och ordnade så att de kunde göra saker, vi inspirerade och satte upp vissa ramar också. Vi hjälptes åt tillsammans med barnen att städa på byggplatsen, och hjälpte till att starta aktiviteter för barnen, skaffade material till att baka, fixade virke och färger, ordnade med musik, men vi fanns också där för närhet och trygghet. Och såg till så att det inte hände nått, så att barnen kunde berätta om något hade hänt. Sen ordnade vi också sammankomster med andra bygglekar i stan men också med en teaterlek som vi hade kontakt med. Bygglekarna finansierades av kommunen. Vid ett tillfälle fick en del  personal från olika ställen i Sverige åka till Danmark på byggleksseminarium. Det var Nick Nilsson som höll i Seminariet vill jag minnas. Där hade idén verkligen blommat ut, de hade busiga getter, odlingar och planteringar. De hade tagit det steget längre.

 

– Vad var tankarna kring bygglekarna när ni höll på?

 

Att barnen skulle få bygga sin egen koja, känna att man fixar det. Och att alla barn skulle känna att de hade rätt att hålla på med det! Det var viktigt med skapande, mycket gemenskap och att man var där tillsammans på platsen. Det fanns ju personal där men det var mycket självständighet mellan barnen. Det mesta som finns nu är väldigt tillrättalagt, det var så öppet det vi hade.

 

– Vad var skillnaderna mellan bygglekarna och lekplatserna idag?

 

På en lekplats idag är det ofta färdiga saker, inte lika inspirerande, och mycket tillrättalagt. Lekplatserna i sig själva är inte lika konstruktiva, även om när det finns barn där så blir det livligare. På bygglekarna fanns anställd personal.

 

– Vad tänkte man kring säkerhet? Fanns riktlinjer/regler?

 

Man fick lämna pant för att få ut grejerna. På den tiden tänkte man inte så mycket på säkerhet. På Bäckby var barnen tvungna att ha träskor på sig men hos oss var det nog inte så, men det hände sällan några olyckor. Det fanns ju barn i olika åldrar där och de äldre hjälpte också att ta hand om de yngre.

 

– Varför tror du att bygglekarna försvann?

 

Ett problem var med ungdomsgäng som hade problem med missbruk. De kom dit på kvällarna och saboterade men annars vet jag inte riktigt. Jag kan tänka att det inte fanns så mycket utbud då, inte så mycket kommers, apparater eller prylar. Man var ju tvungen att göra nått! Det som kostade var lokaler och personal men annars var det billig verksamhet för staden. Vi hämtade ofta virke från soptipparna så det var inte dyrt. Men behovet kanske också försvann när fler barn fick fritids och liknande ställen att vara på.

 

– Berätta bästa minnet från din tid på byggleken?

 

Jag tyckte det var väldigt kul när man gjorde en grund till ett hus, man var flera stycken som hjälptes åt och så blev det en koja av det! Sen tyckte jag det var jättekul när vi hade disco och fest på kvartersgården, och man satte på den musiken barnen tyckte om och alla dansade huller om buller. Vi vuxna dansade med barnen och det kändes helt okej! Det var jättekul!

Publicerat

Minnen från Ballongen -68

Kerstin Gustavsson var runt tio år när Ballongen byggdes upp på Råby. Hon blev snabbt en hemtam besökare, inte så konstigt då hennes mamma är Irma Sohlman som var initiativtagare till projektet (läs mer om Irma längre ner i bloggen). Eftersom det var omkring 47 år sedan barnen lekte där är det förstås svårt att komma ihåg. Men när vi kollar på gamla bilder från Ballongen väcks minnen till liv.

 

”Det där tyckte man var ett otroligt fruktansvärt hopptorn kommer jag ihåg! Det var liksom den högsta klätterställning man sett. Det var ett stort hav med stora skumgummiblock som man hoppade ner i.” Säger Kerstin när hon ser den första bilden som är en översikt i Ballongentältet som visar det stora trätornet, rutschkanan, gungor och förstås massa barn som leker.

 

Vad gjorde du på Ballongen?

 

När jag var där så hängde jag mest eller var i någon avdelning där man målade eller gjorde andra saker. Jag var nog lite för stor för att klättra omkring. Det var väldigt mycket barn där kommer jag ihåg, fullt direkt när skolan var slut men det var nog också skolklasser och förskolor där på besök. Alla ungar som fick bestämma själva och kunde leka ute på gårdarna själva tog sig dit, men det var ju år -68, det var mycket mer att barn skötte sig själva än vad de gör nu förtiden.

 

När man läser om Ballongen och ser bilderna får man känslan av att det var som en slags fristad för alla barn. Känner du igen vad jag menar eller var det mer naturligt som resten av vardagen?

 

Själva miljön var ju jätteovanlig, det var den verkligen. Att det var så stort och så mycket att välja på. Och att det var meningen att man skulle göra saker. Det tror jag inte att jag sett eller varit med om någon annanstans. Men samtidigt så var det fria sättet att förhålla sig inte så främmande. Man lekte i varenda liten skogsskravel som fanns på Råby och det var så barn gjorde på den tiden, man var ute och drog omkring. Så på det sättet var det inte så konstigt för barn att vara fria där. Men det måste ha funnits vuxna där som hade koll men jag kan inte komma ihåg att det var nått man tänkte på.

 

Fanns det nån känsla av att det kunde vara farligt där inne?

 

Allt material var redan så använt och slitet redan när det kom, det var skrabbit och skitigt och kantstött på ett sätt så att idag skulle man inte kunna tänka sig att släppa in så många barn på en yta som såg ut så, med tanke på säkerhetsaspekten. Men man hade absolut inte känslan av att det skulle vara farligt, men sen så vet jag att det var ett par olyckor. En kille klättrade upp med slalompjäxor i hopptornet och bröt ankeln när han hoppade ner i skumgropen. Men det var ju inte så konstigt att det gick som det gick.

 

Men vad var det bästa med Ballongen tyckte du?

 

Att det var roligt! Och i mitt minne kände man sig trygg och lugn där vilket man kanske inte gjorde annars som 10 årig tjej på Råby, men där kände man sig säker. Det var vänlig stämning. Ingen som höll på och slogs och ingen som jagade varandra eller så.

 

Har du egna minnen från Ballongen? Vi vill gärna höra din berättelse, hör av dig till oss om du har egna minnen eller bilder!

Publicerat

Kerstin Gustavsson i foajén på Karlsgatan 2.

Irma Sohlman – initiativtagare till Ballongen -68

Om du bor på Råby har du troligtvis korsat vägar med Irma Sohlman någon gång, hon har varit råbybo sedan sent 60-tal och engagerar sig i det lokala välmåendet och gemenskapen. Bland annat genom de årliga vår- och höstfesterna. Hon var också drivande i Råbys 50-årsjubileum tidigare i år. Hon har skrivit om Råbys historia, ändå sedan stenåldern, och håller i resor i områdets historia, vilket har lett till att hon fått smeknamnet Stenålders-Irma bland barnen i skolorna. Hennes engagemang kan sammanfattas i att hon vill hålla ihop lokalsamhället och jobba emot de motsättningar som finns. Något hon gör med stor passion.

 

Vårt projekt Ballongen – lek på riktigt är en fristående fortsättning på Ballongen som fanns på Råby under vintern 1968-1969 (läs mer och titta på bilder från den gamla Ballongen längre ner i bloggen). Ett spännande, nytänkande projekt i dåtidens politiska anda vars idéer nu blossar upp på nytt. Men hur började allt? Irma Sohlman var initiativtagaren bakom Ballongen som skapade både positiva och negativa rubriker när den hamnade på en grusplan på Ringduvegatan.

 

Vår redaktör Max Green Ekelin träffade Irma för att höra henne berätta om när Ballongen kom till Västerås.

 

Året är 1968, Irma är relativt nyinflyttad på Råby och har fått jobb som dramapedagog (då kallat barnteaterkonsulent) med kontor högt uppe i stadshuset. Tidigare hade hon jobbat med Vår teater, teaterlokaler som byggdes i miljonprogrammen för att alla skulle få möjlighet att spela teater, i Stockholm.

 

– Jag sitter i tornet och läser Dagens Nyheter om Modellen (konstutställningen av den danske konstnären Palle Nilsen på Moderna museet) i Stockholm, det hette ju ”en modell för ett kvalitativt samhälle” och det var så häftigt. Här stod alla de saker som man själv hade tänkt. Nämligen att konsten är inga tavlor som man köper och säljer, utan konsten är barns lek, eller kreativiteten om man ska dra det längre.

 

Så en dag stod det i tidningen att Modellen var till salu för 2000 kr. Vilket i princip bara var ett berg av skrot som museet ville bli av med. Irma hade 2000 kr kvar i sin budget för teaterverksamheten och köpte skrotberget utan att någon annan visste om det.

 

Utan att veta vart det skulle hamna så ringde Irma till en kompis som jobbade på HSB och sa: ”Kan inte du tala om för dina gubbar att i Västerås så finns det nånting fantastiskt som kommer från Stockholm som heter Modellen!” I samma ögonblick befann sig skrothögen redan på några lastbilar påväg mot Västerås så att hitta ett ställe att ha allt på var minst sagt viktigt. HSB nappade som tur var på idéen eftersom de behövde ett dragplåster till sina nybyggda bostadsrätter. Först föreslogs en liten källarokal på ett par kvadratmeter men efter Irmas förslag lyckades de ordna ett stort uppblåsbart tennistält och Ballongen fick ett hem på Råby.

 

Konstnären bakom Modellen, Palle Nilsen och hans kompis Tommy Nilsson flyttade in hos Irma och tillsammans med entusiastiska västeråsare byggde de upp Ballongen på Råby. Något som var en grundtanke i projektet – Aktiv samverkan för gemenskap!

 

– Allting var kaos kan man säga, utom ungarna, de var de enda som kunde hantera det. Föräldrarna kunde inte göra så mycket mera än att stå ängsligt och se till att de inte bröt nacken när barnen hoppade i skumgummit.

 

I Ballongen fanns enorma skumgummiblock att hoppa i, stora hopptorn med rep att slänga sig i, breda rutschkanor och stora traktordäck som flera kunde gunga i samtidigt. Något som annars inte fanns på den tiden på grund av säkerhetsrisken. Det fanns färg att måla med och utklädningskläder att leka med. Barnen byggde kojor och långa tunnlar, något brandmyndigheterna var väldigt bekymrade över. Trots alla farhågor gick det bra.

 

Ballongen fanns på plats i 3-4 månader och människor från hela staden strömmade till för att vara där och leka och bygga. Vlt som tidigare skrivit kritiska artiklar, bad om ursäkt och rapporteringen blev positiv. Den plockades sedan ner och flyttades till Viksäng där materialet användes i en bygglekplats i ytterligare tio år.

 

Ett tag in i samtalet avbryter Irma, hon måste iväg. ”Dans för kvinnor i undergångsåldern” som arrangeras i Råby centrum står på dagens schema.

 

– Något jag ägnar mig åt som avkoppling säger Irma med ett leende när vi går iväg mot centrum.

Publicerat

Barnens by på Viksäng

Vi har fått in bilder från Barnens by, byggleken på Viksäng på 70-talet. Har du minnen härifrån? Hör i så fall gärna av dig till Lena på Västmanlands läns museum: lena.engstrom@ltv.se, tel. 021-39 32 69

Publicerat

Ballongen öppnar på Råby

Ballongen öppnar sent på vintern 1968. Den står mellan de nybyggda husen uppe vid Ringduvegatan. Materialet till byggleken kommer direkt från Moderna Museet och utställningen Modellen. En modell för ett kvalitativt samhälle. Under hösten har aktivisterna i Aktion Samtal och den danska arkitekten Palle Nielsen skapat en livlig debatt kring frågan om barns lek kunde bidra till en mer humanistisk samhällsplanering med ökad livskvalitet. Modellen på Moderna Museet är ett tydligt och lyckat inlägg i diskussionen, då den drar stora skaror besökare till museet samtidigt som frågan om barnets utrymme och frihet diskuteras i alla medier.

Byggleken Ballongen på Råby kommer på plats tack vare teaterpedagogen och Råbybon Irma Sohlman. Med hjälp av hsb täcks byggleken av ett jättetält med varmluft. Västeråsgrabben Mikael, 8 år, ser tältet och utbrister att ”det ser ju ut som en Ballong!”, varpå namnet Ballongen föds. Till Ballongen kommer barn och föräldrar från hela staden. Den står bara uppe ett par månader, sedan plockas den ner och materialet återanvänds till byggleken Barnens by på Viksäng, Västerås.

Publicerat

Foto: Jan Jansson
Informationstext publicerad av HSB Västerås 1968.