Konstfrämjandet Västmanland

2

Konstfrämjandet Västmanland

Minnen från Ballongen -68

Minnen från Ballongen -68

Kerstin Gustavsson var runt tio år när Ballongen byggdes upp på Råby. Hon blev snabbt en hemtam besökare, inte så konstigt då hennes mamma är Irma Sohlman som var initiativtagare till projektet (läs mer om Irma längre ner i bloggen). Eftersom det var omkring 47 år sedan barnen lekte där är det förstås svårt att komma ihåg. Men när vi kollar på gamla bilder från Ballongen väcks minnen till liv.

 

”Det där tyckte man var ett otroligt fruktansvärt hopptorn kommer jag ihåg! Det var liksom den högsta klätterställning man sett. Det var ett stort hav med stora skumgummiblock som man hoppade ner i.” Säger Kerstin när hon ser den första bilden som är en översikt i Ballongentältet som visar det stora trätornet, rutschkanan, gungor och förstås massa barn som leker.

 

Vad gjorde du på Ballongen?

 

När jag var där så hängde jag mest eller var i någon avdelning där man målade eller gjorde andra saker. Jag var nog lite för stor för att klättra omkring. Det var väldigt mycket barn där kommer jag ihåg, fullt direkt när skolan var slut men det var nog också skolklasser och förskolor där på besök. Alla ungar som fick bestämma själva och kunde leka ute på gårdarna själva tog sig dit, men det var ju år -68, det var mycket mer att barn skötte sig själva än vad de gör nu förtiden.

 

När man läser om Ballongen och ser bilderna får man känslan av att det var som en slags fristad för alla barn. Känner du igen vad jag menar eller var det mer naturligt som resten av vardagen?

 

Själva miljön var ju jätteovanlig, det var den verkligen. Att det var så stort och så mycket att välja på. Och att det var meningen att man skulle göra saker. Det tror jag inte att jag sett eller varit med om någon annanstans. Men samtidigt så var det fria sättet att förhålla sig inte så främmande. Man lekte i varenda liten skogsskravel som fanns på Råby och det var så barn gjorde på den tiden, man var ute och drog omkring. Så på det sättet var det inte så konstigt för barn att vara fria där. Men det måste ha funnits vuxna där som hade koll men jag kan inte komma ihåg att det var nått man tänkte på.

 

Fanns det nån känsla av att det kunde vara farligt där inne?

 

Allt material var redan så använt och slitet redan när det kom, det var skrabbit och skitigt och kantstött på ett sätt så att idag skulle man inte kunna tänka sig att släppa in så många barn på en yta som såg ut så, med tanke på säkerhetsaspekten. Men man hade absolut inte känslan av att det skulle vara farligt, men sen så vet jag att det var ett par olyckor. En kille klättrade upp med slalompjäxor i hopptornet och bröt ankeln när han hoppade ner i skumgropen. Men det var ju inte så konstigt att det gick som det gick.

 

Men vad var det bästa med Ballongen tyckte du?

 

Att det var roligt! Och i mitt minne kände man sig trygg och lugn där vilket man kanske inte gjorde annars som 10 årig tjej på Råby, men där kände man sig säker. Det var vänlig stämning. Ingen som höll på och slogs och ingen som jagade varandra eller så.

 

Har du egna minnen från Ballongen? Vi vill gärna höra din berättelse, hör av dig till oss om du har egna minnen eller bilder!

Publicerat

Kerstin Gustavsson i foajén på Karlsgatan 2.